torsdag, juli 14, 2016

 

Dagar i sjukvårdens verklighet


Att vara ute och följa verksamheten är alltid nyttigt för en politiker. Det ger en liten inblick i våra medarbetares arbetssituation samtidigt som man får träffa patienter i mötet med vården. I förra veckan var det på nytt dags att vara med. Jag valde bort Gotland och politikerveckan i Almedalen. Jag har varit där ett antal gånger och visst ger det möjlighet till många intressanta möten och lärande men ändå är dagarna i vården så mycket mer värda för mig för det är ju där jag ser verkligheten. Den verkligheten är ofta betydligt tuffare sommartid eftersom anställdas välförtjänta semesterledighet ska kombineras med ett vårdbehov som ökar eftersom länet har en stor besöksnäring men kraftigt ökande befolkning. Den ena dagen åkte jag med ambulansen i Kalmar. Det var första gången för mig så det kändes lite pirrigt eftersom jag främst förknippar ambulanser med starka trauma i form av trafikolyckor. Verkligheten såg dock lite annorlunda ut. Av de sju utryckningar jag var med på handlade de flesta om äldre människor som trillat, mått illa eller känt stark yrsel och i något fall hade svimmat. Akutintaget fylldes snabbt på av ambulanserna och köerna där växte med långa väntetider som resultat. Senare har jag funderat mycket på detta. Skulle arbetet gå att organisera annorlunda med en äldreakut med geriatrisk specialistkompetens istället för att våra gamla ska behöva blandas med traumapatienter där man nedprioriteras med lång väntan som följd?

Dialysen på Länssjukhuset blev nästa arbetsplats som fick besök. Det var inte första gången utan den tredje som jag hospiterade där, dessutom har jag besökt patienter vid ett flertal tillfällen. Även här är trycket mycket stort. Jag har på olika sätt agerat för att verksamheten ska få större och mer ändamålsenliga lokaler men än har inget hänt. Nu får flera dialyspatienter sin behandling i tidigare kontorsutrymmen. Behandlingen för en dialyspatient upptar en stor tid av livet. Man behöver behandling 4-5 gånger i veckan under 3-5 timmar vid varje tidpunkt. Till det ska läggas resor till och från sjukhuset. Flera patienter jag mötte kom från Emmaboda eller Öland och hade långa restider. Intrycken jag fick med mig handlade framför allt om bristfälliga lokaler men även sysslolösheten under behandlingstiden. TV-apparater med tre kanaler ger inte mycket variation. Kan man verkligen inte utöka antalet kanaler och även kunna erbjuda någon filmkanal? Resorna är ett annat bekymmer. Dialyspatienterna ska vara prioriterade eftersom de åker så ofta men många upplevde långa väntetider och kringresandet med flera patienter i sjuktransporten som jobbigt. Det finns mycket här att arbeta vidare med.

Stort tack till personalen vid ambulansen i Kalmar och dialysen vid Länssjukhuset. Det var två intressanta och lärorika dagar. Jag är oerhört imponerad över den kompetens och det engagemang som finns bland våra medarbetare. Bemanningssituationen oroar mig dock, inte så mycket på våra ambulanser som på akutmottagningen där de flesta ambulanstransporterna hamnar. Trycket var hårt och de anställda gör ett jättejobb med ökat antal patienter under brinnande semestertider. Likadant på dialysen där personalen i flera fall lojalt skjuter på sin semester för att få schemat att gå ihop.

Etiketter: , , ,


This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]