onsdag, juni 24, 2015

 

Kampen mot cancern måste fortsätta

Ser idag ut genom fönstret till vårt arbetsrum och ser en sommar som fortfarande väntar med sitt riktiga genombrott. Vädret inbjuder till lite reflektioner efter en vår som varit väldigt jobbig på flera sätt. I början av mars avled min systerson som bara var nio år yngre än mig. Roger hade under en längre tid fört en kamp mot sin cancer. Till slut förlorade han den kampen. Även om hans bortgång var väntad levde vi ändå alla på hoppet att undret skulle inträffa. Vi stod varandra väldigt nära under vissa perioder av livet och han var närmast som en en bror för mig. Under senare år hade vi inte träffats så mycket men tomheten finns där ändå hela tiden och jag funderar ofta på hur kan skulle reagerat i olika situationer eftersom hans stora humor var ett kännetecken för honom ända in i det sista. Vad skulle Roger sagt i den här situationen?

Ungefär två månader före Rogers bortgång var jag själv på en undersökning hos min husläkare. Jag hade känt mig hängig under en längre tid och haft lite bekymmer med att kasta vatten. Till slut bestämde jag mig därför för att gå till läkare. En mängd prover togs. De flesta var bra utom två, mitt blodtryck var för högt och mitt PSA-prov visade något förhöjda värden. Höga PSA-värden kan vara ett tecken på prostatacancer så nya prov togs men fortfarande låg jag något över gränsvärdet. Det här blev början till en väldig oro och ångest. Hade jag prostatacancer eller bara något höga värden som inte är helt onormalt. Under en dryg månad slets jag mellan hopp och förtvivlan. Jag försökte tänka positivt men oron fortsatte gnaga och jag såg de värsta scenarier framför mig. I mitten av februari besökte jag urologen på Länssjukhuset i Kalmar. Jag minns med fasa stunden i väntrummet innan jag skulle gå in och träffa läkaren. Jag fick vänta fem, tio, femton, tjugo minuter efter utsatt tid. Det var förmodligen de längsta minuterna i mitt liv. Efter en undersökning kunde läkaren konstatera att jag INTE hade cancer. Det rörde sig istället om andra krämpor som drabbar oss män när vi kommer upp i åren. Den lättnad jag kände när jag gick iväg från mottagningen för att hämta ut medicin på apoteket går inte att beskriva. Jag åkte direkt hem och både jag och Birgitta brast ut i glädjetårar men framför allt en lättnad över fler veckor under oerhörd press. Samtidigt kände jag hur bräckligt livet är och tanken gick till övriga män i väntrummet. Vilka besked fick de?

Båda de här händelserna har förstås påverkat min vår. Just nu känner jag en oerhörd tacksamhet och lättnad men även hur trött jag är efter en jobbig vår. Det är dags att koppla av i sommar, att vila och hämta ny kraft. Politikerveckan i Almedalen får vänta till ett annat år. Den är inte prioriterad. Jag tänker istället umgås med vänner och släkt men framför allt min fru Birgitta som alltid stöttat mig och lyssnat på min oro. Att hon funnits där har betytt mer än något annat. Kampen mot cancern måste fortsätta på alla plan. Jag var där själv en stund i tankarna. Jag vet hur känslan av oro är. Jag vet också att den känslan inte bara påverkar mig utan alla jag har omkring. Cancern påverkar så många. Även om beskedet är det värsta måste beskedet ges snabbt så att behandling kan ges. Behandlingen handlar inte minst om kurativt stöd. Alla har vi inte en Birgitta vid vår sida.

En jobbig vår är över och nu är det bara att hoppas på en ljusare fortsättning på året. Jag lever. Jag har inte cancer. Framtiden finns där och det ljusa minnet av Roger bär jag alltid med mig. Ibland hör jag rent av hans träffsäkra kommentarer och då vet jag att han ändå finns där någonstans.

Etiketter: , , ,


 

Varför bara tomma ord om förebyggande insatser?

Följande debattartikel var införd i Barometern-OT den 19 juni

Förebyggande insatser är nyckeln till bättre psykisk hälsa

De flesta inser att tidiga och förebyggande insatser är viktiga för att hjälpa barn och ungdomar som mår dåligt men hur ser det med viljan att göra något åt det? Frågan är onekligen berättigad trots vackra formuleringar i tal och skrift från den rödgröna landstingsmajoriteten (S, V och MP). I både Landstingsplanen och Folkhälsopolitiska planen nämns vikten av förebyggande arbete. Även Barnombudsmannen och FN:s Barnkonvention betonar ungdomars rätt till god hälsa.

Efter en lång startsträcka börjar arbetet med landstingets barn- och ungdomshälsa komma i gång i den södra länsdelen. Tanken är att snabbare fånga upp ungdomar som mår dåligt. Med låga trösklar och bättre tillgänglighet genom mobila team ska fler få hjälp i ett tidigt skede, men man skulle kunna göra mer. När barn- och ungdomshälsan skulle införas föreslog vi därför i en motion att de mobila teamen även skulle informera om psykisk ohälsa på länets skolor. Genom att berätta för eleverna om exempelvis vad psykisk ohälsa är, vad som händer i kroppen och vart man ska vända sig kan landstinget hjälpa ungdomar att snabbare känna igen tecknen och söka hjälp.

Förslaget behandlades av landstingsfullmäktige i början av månaden. Döm om vår förvåning när den rödgröna landstingsmajoriteten ville avslå förslaget! Detta trots att man i sina egna budgetriktlinjer tar upp vikten av förebyggande åtgärder. Nu ville samma politiker plötsligt inte alls bidra till att stärka ungdomarnas kunskaper eller deras kontaktmöjligheter till den hjälp som krävs.

Argumenten från rödgrönt håll var lika många som spretiga. Ena stunden sa man att det är farligt att informera om psykisk ohälsa i skolorna eftersom det kan leda till fler självmord. Strax därefter menade man att det är skolornas elevhälsa som har ansvaret att sköta informationen. Man hävdade också att det redan finns informationsmaterial på skolorna. Det mest anmärkningsvärda var ändå att motionen inte hade behandlats ur ett barnperspektiv trots att det i alla ärenden som berör barn och ungdomar ska göras en barnkonsekvensbedömning. Beredningen av vårt förslag hade alltså tydliga brister. Av den anledningen fick Allianspartierna till sist igenom en minoritetsåterremiss av ärendet.

Folkpartiet tar det förebyggande hälsoarbetet på allvar. Vi har exempelvis lagt förslag om att utöka åldersspannet för mammografi, så att fler äldre kvinnor erbjuds komma på kontroll. I fjol föreslog vi också att patientavgifterna för mammografi, gynekologisk cellprovskontroll samt aortascreening skulle avskaffas.

För oss är det obegripligt att inte landstinget tar ett tydligare ansvar för elevernas psykiska hälsa. Skolornas elevhälsa har sällan tillräckliga resurser för förebyggande arbete. Landstinget behöver hjälpa till men tyvärr finns det alltför många ”täta skott”, inte minst mellan skolornas elevhälsa och landstingets olika verksamheter. Vi behöver riva dessa hinder, inte bygga nya.

Nu kommer förslaget behandlas igen vid ett senare tillfälle. Då hoppas vi dels på ett bättre beslutsunderlag, dels att de partier som ville avslå förslaget (S, V, MP, SD) tänker ett varv till. Våra barn och ungdomar hjälps inte av vackert tal eller fina ord i budgetdokument. De behöver kunskap och stöd, och landstinget måste också kunna närvara där de finns till vardags, i skolorna. Det kan nämligen rädda liv.

Pierre Edström 
Sebastian Hallén 


Etiketter: , , ,


This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]