lördag, augusti 25, 2012

 

Heroiska insatser i dialysvården

Sitter på lördagsmorgonen och försöker samla intrycken efter gårdagens besök på dialysmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. Som ni nog förstått vid det här laget så brinner jag lite extra för psykiatri men även för dialysvård (blodet renas från slaggprodukter och överflödig vätska på konstgjord väg). Anledningen till det sistnämnda är att dialyspatienterna är en av de grupper som tillbringar mest tid i vården. Behandlingar 3-4 gånger i veckan är det vanliga och behandlingstider i "maskinen" mellan 3-5 timmar gör att dialysen upptar en stor tid av vardagen, man lever verkligen med sjukdomen och dialysmottagningen blir ett andra hem och personalen där en andra familj för patienterna. Till det ska läggas restiden som i vissa fall gör att besöket på tar ytterligare ett par timmar. Igår träffade jag t ex en äldre kvinna som kom från en ort ett par mil norr om Oskarshamn. Det innebär att hon reser 20 mil!! totalt vid varje behandlingstillfälle. När patienterna kommer hem efter en avslutat behandling är man oftast så medtagen att det blir direkt i säng. Att kombinera behandlingarna med ett arbete är därför väldigt svårt.

Eftersom jag och Folkpartiet tidigare lagt en motion om att utveckla dialysvården i Kalmar och Oskarshamn ville jag ha synpunkter från både patienter och personal inför vårt fortsatta arbete med frågan. Helt klart är att  personalen gör ett fantastiskt arbete. Aldrig tidigare har jag hört så mycket lovord och prisande av landstingets personal. Jag kunde på plats få se det fantastiska samspel som finns mellan patient och medarbetarna med ett underbart bemötande i en relation som ofta varar i många år i en vård som är livsuppehållande. Många vill ha fler vårdplatser i Oskarshamn där en tätare bemanning behövs för att färre patienter ska tvingas till långa resor till Kalmar flera dagar i veckan. Det är en helt rimlig synpunkt. Många vårdtagare vill också öka möjligheten till självdialys där man själv sköter behandlingen vid maskinen men vid behov kan tillkalla personal för hjälp. Här skulle verksamheten kunna bedrivas i en mindre tung vårdmiljö, vilket egentligen gäller all verksamhet, men särskilt självdialysen. Det är en behandlingsform som ligger i tiden där man som patient kan påverka när man får sin behandling, det gäller förstås även hem- och påsdialys men här fungerar inte upplägget för alla. Det viktigaste är att det finns alternativ att välja bland förutom den assisterade dialysen på mottagningen. Lokalerna är inte ändamålsenliga för den vård som bedrivs utan  patienter trängs i alldeles för små utrymmen. Mest kritik riktades dock inte oväntat mot sjukresorna och sjukhusmaten. Det är synpunkter jag fått tidigare. Ett arbete pågår redan kring sjukhusmaten medan vi måste skärpa upp sjukreseverksamheten i allmänhet men just för denna grupp i synnerhet. Det håller inte att vecka ut och vecka in få åka omvägar runt i länet på sin väg till och från behandling. Den totala tiden för vård och behandling är lång nog ändå.

Det samlade intrycket är att både patienter och personal är värda bättre förutsättningar för att få behandling och bedriva verksamhet. Här hittar vi onekligen några av vården största hjältinnor och hjältar. Dessutom finns det så mycket erfarenhet av hälso- och sjukvård bland brukarna som vi politiker tyvärr ofta missar att använda för att utveckla verksamheten. Ett stort tack till landstingets medarbetare för det oerhörda engagemang, goda bemötande och stora kunskap som finns. Ni förtjänar all uppskattning och uppmärksamhet ni kan få. Utan era insatser skulle vare sig patienteras liv eller vården fungera som den gör. För egen del inser jag än mer idag att dialysvården är oerhörd viktig och att det här finns behov som behöver prioriteras inom hälso- och sjukvården, för visst är det väl så så att vård ska ges efter behov?

Etiketter: , ,


Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]