lördag, augusti 20, 2011

 

Flytta ansvar för vård närmare medborgaren

Nedanstående debattartikel publicerades i gårdagens Barometern-OT

Samverkan – en utmaning för bättre vård

Hälso- och sjukvård är en välfärdsfråga som alltid engagerat mig som socialliberal och folkpartist. Hur kan jag som landstingspolitiker bidra till att skapa förutsättningar för en verksamhet med bästa kvalitet, hög tillgänglighet och god patientsäkerhet? Målen delar jag med de flesta andra förtroendevalda oavsett parti men vägen dit ser ofta olika ut. För min del handlar det om att fokusera på helheten och den vård- och omsorgskedja som pågår under hela livet.

Patientens väg genom vården ska präglas av en obruten vårdkedja där olika delar naturligt hakar i varandra och skapar en helhet. För medborgaren får inte olika huvudmannaskap (t ex stat, landsting och kommun) vara hinder för att få en god hälso- och sjukvård. Det är därför viktigt att alla inblandade parter samverkar för att göra vårdkedjan så stark som möjligt. Arbetet börjar redan med att skapa goda villkor för barn och ungdomar och sträcker sig sedan hela vägen in i en trygg ålderdom.

Vi politiker måste ge våra verksamheter förutsättningar att få denna samverkan att fungera annars måste vi organisera arbetet annorlunda. En dåligt genomtänkt struktur får aldrig gå ut över brukarna eller patienterna. Det är också där, i bristen på samverkan, som vi ofta har grunden till många av de nyhetsartiklar om olika missförhållanden som upprör oss mest som läsare. Behovet av ökad samverkan är därför en av framtidens största utmaningar för oss politiker i landsting och kommuner. Men det gäller men även andra aktörer i samhället, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Just nu pågår en intensiv debatt om en framtida regionindelning. Som vanlig framkallar frågor om gränsdragningar och geografiska indelningar starka reaktioner och debatt. Det är bra eftersom det utgör grunden i ett demokratiskt samhälle. En del åsikter styrs av fakta medan andra består av känslor. För många handlar det om identitet och samhörighet. Samtidigt är det viktigt att vi tittar på de grundläggande motiven till en regionbildning. Jag menar att samverkansfrågorna kommer bli ännu viktigare i de nya regionerna. Hur utvidgar vi nuvarande arbetsmarknadsområden? Hur utvecklar vi vår infrastruktur och med vilka är det viktigt att ha goda kommunikationer? Hur skapar vi en ändamålsenlig hälso- och sjukvård i ett större geografiskt område? Allt handlar om hur vi bäst skapar förutsättningar för tillväxt och hur vi inom olika verksamheter kan ge bästa möjliga service till våra medborgare.

Oavsett vilken geografisk indelning det till blir bör vi ta chansen att vända på alla stenar och fråga oss hur vi kan ändra ansvarfördelning och arbetssätt inför framtiden just utifrån tanken att ge våra medborgare bästa möjliga service. Samtidigt gäller det att använda de samlade resurserna som finns så effektivt som möjligt. Bildandet av större regioner innebär nämligen att mycket av beslutsfattandet riskerar att koncentreras rent geografiskt.

För att behålla närheten mellan beslutsfattare, verksamhet och allmänhet kan mycket ansvar föras över till den primärkommunala nivån. Det kan exempelvis handla om primärvård och delar av psykiatrin som just nu ligger under landstinget, eller det som ofta kallas närsjukvård. Enligt min mening kan det ge bättre förutsättningar för en helhetssyn på individen. Om beslutsfattande, resurser och samlad kompetens finns nära patienten ökar också möjligheten att lösa mer komplicerade situationer, exempelvis där det förekommer både social problematik och en komplicerad sjukdomsbild. Samtidigt ökar möjligheten för den enskilde att påverka och demokratin stärks.

För oss folkpartister är begrepp som fungerande vårdkedjor, helhetslösningar med patientfokus och trygghet i kontakterna med hälso- och sjukvården grundläggande värderingar och inte bara tomma ord. Samhällets ansvar slutar inte vid sjukhusutgången. Vi kommer även i fortsättningen att gå i spetsen för dessa frågor. Samverkan, ökade möjligheter att påverka och större delaktighet i beslutsprocessen är vägar att nå målen

Etiketter: , , ,


Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]