onsdag, november 10, 2010

 

Nedflyttade men ändå hjältar

Befinner just nu i Åtvidaberg för att fira mamma som fyller 85 år. Annars är det inte mycket att fira här efter ÅFF:s degradering till Superettan i helgen. Stämningen känns mer avslagen än vanligt och det känns att självförtroendet på den lilla bruksorten fått sig en rejäl knäck. Visst kan man hitta förklaringar till att laget ramlade ur serien i yttre faktorer som Djurgårdens oförklarliga självmål mot Gefle i slutminuterna och IFK Göteborgs lika oförklarliga genomklappning i andra halvlek när Änglarna tappade en säker 2-0 ledning till oavgjort mot samma Gefle som därmed fick möjligheten till kvalspel. Men i första hand måste man se till sig själv för att hitta orsakerna till nedflyttingen. Lagets lägstanivåer har varit alldeles för djupa och laget har flera gånger mer eller mindre klappat ihop. Samtidigt har de toppar som laget ändå haft inte kompenserat de svagare insatserna. Med den mardrömsstart som laget hade i den rekordtidiga seriepremiären och därmed dåliga träningsförhållanden har laget ändå gjort en heroisk insats. De ekonomiska förutsättningarna, och därmed spelartruppen, går inte att jämföra med de större klubbarnas. Men laget har kommit långt med kultur, laganda och inställning.

Det tog mig några dagar att skriva det här inlägget. Det har nämligen känts mer tungt än jag velat visa min omgivning och tyngre än vad jag själv trodde. Även min självkänsla fick sig en törn men jag är ändå stolt, oerhört stolt att tillhöra en av landets mest anrika fotbollsföreningar. Att spela i Superettan tillhör också elitnivån och jag skulle inte vara överraskad om laget är tillbaka i fotbollens finrum snart igen. Det låter otroligt men vi har visat tidigare att det går. HEJA ÅFF!

Etiketter: ,


Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]