tisdag, september 28, 2010

 

Sverigedemokraternas politik slutet för fri kulturverksamhet

Den här debattartikeln var i något nedkortat format införd i dagens upplaga av tidningen Barometern-OT. Den är en reaktion på kalmarförfattaren Anders Johanssons debattartikel i samma tidning den 23 september.

Slutet för den fria kulturverksamheten?

På debattplats den 23 september jublar kalmarförfattaren Anders Johansson över Sverigedemokraternas valframgångar. Det är självklart honom fritt att göra, liksom det är för landets invånare att lägga sin röst på vilket parti man vill vid demokratiskt genomförda val. Jag har full respekt för valresultatet. Det speglar nämligen människors vilja på valdagen. Det är grundläggande för en fungerande demokrati. Sverigedemokraternas självpåtagna martyrskap visade sig vara en lyckad strategi där man hela tiden lyckades utmåla sig själva som offer. Till viss del hjälpte vissa rörelser till att sprida denna bild när man genomförde motaktioner under ibland rent odemokratiska former. Därmed gav man ytterligare legitimitet och i vissa fall sympati till Sverigedemokraterna.

Valresultatet måste i alla lägen respekteras och i det här fallet måste det fungera som en väckarklocka för oss så kallade etablerade partier som inte i tillräcklig omfattning tagit en debatt kring grundläggande värderingar som medmänsklighet, tolerans och bejakande av olikheter. Vi måste nu på ett tydligare sätt ta debatten om vilken människosyn vi vill ha i framtiden och i vissa fall vara självkritiska. Samtidigt måste vi i olika politiska instanser kräva att t ex rörelser som har en annan syn på begreppet ”alla människors lika värde”, bekänner färg och lämnar klara besked om vad deras politik innebär. Anders Johansson skriver i sin artikel att ”ingen kritiker av Sverigedemokraterna förefaller ha nedlåtit sig att läsa deras partiprogram? Jo, vi är många som gjort det men som vanligt handlar det mer om att se resultatet när ett partis politik omsätts i praktisk handling. Just nu går det en våg av främlingsfientlighet över Europa. Frågan är vad vi vill göra åt den och vilken framtid vi vill se. Där har vi olika åsikter och vi måste våga bryta dem mot varandra istället för att utmåla varandra som mobbare och offer som Anders Johansson vill göra. Så ser inte verkligheten ut. Jag har själv i många sammanhang fått utstå det som Anders Johansson kallar mobbing. Från olika politiska håll har jag via sms, e-post och på min blogg fått motta kommentarer med mer eller mindre ärekränkande innehåll. Jag hade också kunnat utmåla mig som ett förorättat offer. Istället blev det för mig en drivkraft att jobba vidare och driva frågor utifrån den människosyn som jag själv har.

Eftersom författaren och kulturarbetaren Anders Johansson nu verkar hylla den politik som Sverigedemokraterna driver så är jag förstås avslutningsvis lite nyfiken på att höra hans åsikt i en speciell fråga. Sverigedemokraterna vill ju ha en hårdare styrning av kulturpolitiken. Partiet vill t ex avveckla det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera. För att kunna avgöra var gränsen går föreslår man en mer centralstyrd kulturpolitik. Styrningen ska ske utifrån vad man bedömer vara konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur. Enligt min mening ska kulturen just väcka känslor och vara ifrågasättande. Det är en grundläggande uppgift. Men med Sverigedemokraternas politik är det slut med fri och oberoende kulturutövning. Delar författaren Anders Johansson Sverigedemokraternas uppfattning även i denna fråga?


Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]