onsdag, juli 14, 2010

 

Intryck från Almedalen

Följande debattartikel publicerades i Barometern-OT igår och summerar kortfattat mina intryck från årets Almedalsvecka. Som ni ser höjer jag ett varningens finger över att överskatta arrangemanget som i mycket liten mån når ut till den breda allmanheten. Den bild som sprids är via media och måste i stor utsträckning beskrivas som subjektiv och vinklad där vissa partier får mycket utrymme, andra enormt stort medan vissa knappast får något.

Se hela människan!

Politikens stora träningsläger i Almedalen på Gotland är över för den här gången. Nu råder närmast ett tillstånd av politisk ”träningsvärk” över landet. I år blev Almedalsveckan ovanligt händelserik, dels med anledning av att det är valår, dels p g a ministeravhopp (arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin), partibyte (Centerpartiets Solveig Ternström till Socialdemokraterna) och offentlig pengabrasa (Feministiskt initiativs Gudrun Schyman). Almedalen har blivit politikens eget Mecka och en tummelplats för politiker, tjänstemän, intresseorganisationer, lobbyister och journalister. Det verkar som vanligt handla om att synas, höras och skapa uppmärksamhet på olika sätt.

Själv deltog jag under några dagar i början av veckan och försökte välja bland de över 1 300 seminarier som hölls. Framför allt var det mina politiska ansvarsområden i landstinget som fångade intresse. Jag deltog vid ett flertal seminarier som handlade om hälso- och sjukvård i allmänhet och psykiatri och rehabilitering i synnerhet. Genomgående för dessa var den brist som allmänt upplevs på helhetssyn och där patienten på olika sätt kommer i kläm och inte får den hjälp och behandling som man behöver. Gränsdragningen mellan olika huvudmän (t ex landsting, kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling) hindrar oss från att se hela människan, hitta smarta samarbetslösningar och skapa kortare och mer sammanhängande vårdkedjor. Det finns nämligen genomgående en märklig förmåga att se människor för vad man inte kan istället för vad man klarar av att göra. Inom rehabiliteringen koncentrerar man sig mer på de funktionsnedsättningar som finns istället för en ev yrkeskompetens, man ser en rullator istället för en kurator. Myndighetsgränser får inte utgöra ett hinder för att skapa effektiva helhetslösningar där patientens intressen sätts före den egna organisationens. Som medborgare förväntar jag mig nämligen hjälp i olika situationer, vem som levererar den är ointressant och en uppgift för politiken och verksamheterna att lösa.

Almedalsveckan är ett ypperligt tillfälle till politisk fortbildning, kontaktskapande och erfarenhetsutbyte men personligen ser jag en fara med upplägget. Politiker och media har nämligen en övertro till arrangemangets betydelse för den enskilde medborgaren. Kontakten med den ”vanlige” väljaren lyser nästan helt med sin frånvaro. Efter allt ryggdunkande och tillfälle till inbördes beundran är det befriande att få röra sig hemma på gator och torg bland allmänheten, för det är just där politiken skapas. I det sammanhanget är jag övertygad att väljaren vill ha förtroendevalda som inte i alla lägen kommer med tvärsäkra svar utan är beredda att lyssna och bilda sig en uppfattning. Det är ett gott råd och en utmaning för alla oss politiker som var i Almedalen.

Etiketter: , , ,


Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]